I lördags var det middag för 16 här hemma. Huvudrätten bestod av crepes. Fyra formar crepes. En till varje person som skulle äta. Fyra personer alltså. Fråga inte hur jag tänkte. Jag tänkte inte så noga. Jag gjorde en sats pannkakssmet som enligt receptet skulle vara ”stor”. Att den skulle räcka till 60 små pannkakor gick mig liksom förbi på nåt sätt. Och sen fyllningen. Jag gjorde fyra olika fyllningar. Varje fyllning räckte till fyra portioner. Fyra gånger fyra blir sexton. Sexton portioner. Varför gjorde jag inte lite mindre av varje fyllning? Jag vet inte. Jag gick humanistisk linje på gymnasiet, inte naturvetenskaplig (eller jo, en halv termin, men bara det faktum att jag bytte program kanske är själva förklaringen jag är ute efter?)

Jag hade glömt cykeln vid stationen dagen innan, så jag gick gick till Kvarnen för att handla efter att ha tränat (före frukost). Sen gick jag hem med kassarna. När jag kom hem efter många och långa plågor vägde jag kassarna. 20 kilo. 20 kilo för- huvud- och efterrättsingredienser. Före frukost. Efter träning. Idiotigel.

Vid 13 tänkte jag att jag skulle förbereda lite, vara ute i god tid. Det blev till att förbereda fram till 17:30, då kastade jag mig i duschen. 18 kom gästerna. Nåväl, jag hann i alla fall, jag stod inte i badrummet och sminkade mig i panik, vilket oftast är fallet annars, så vafan, jag var ju jämförelsevis väl förberedd ändå. Och slutet gott, allting gott – jag hade roligt! Mestadels efter 18. Och efter middagen kom dessutom en spov, mera roligt!

Dagen därpå var det återigen dags för en födelsedagspresent, den här gången från mig till Snippe. Turridning på islandshäst! Kallas man för Viking ska man väl rida på vikingahästar tänkte jag, och nu, 1,5 år efter att han fick presentkortet var det dags att utnyttja det.

Min utsikt

Liten, liten häst!

Snippe med modern vikingahjälm och vikingahästen Silverdögg

Mjuk!  

Det var bara vi två och en ledare, tre timmar ute i skog och på äng plus en fikapaus. Å, jag saknar livet som hästtjej litegrann. Världens tryggaste, varmaste doft; häst. Mjuka mular och öron och snälla, snälla ögon. Jag skötte en häst som var ungefär tre gånger så stor som lilla Naela jag red på i söndags, Ligmont hette han, förutom stor så var han  röd och vit. Snabb och snäll. Jag brukade sitta i hans krubba och han brukade vila mulen i mitt knä. Fint.

 

Frida

22 april 2009 19:13

Vilka fina fålar! Snippes djur är lite lik min Vindur! Är crepsen slut förresten?

http://vad-frida-sa.bloggagratis.se

 

Nina

22 april 2009 22:32

Nix! Två lådor kvar i kylen. Har ätit det till lunch två gånger, middag idag och Snippe åt som mellanmål...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...

Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...

      Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.   Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit fl...

Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte so...

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.   Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...