Idag har jag haft tre lektioner, de två jag trodde skulle gå som på räls fick jag ändra på under tiden vi höll på för att det inte blev som jag tänkt, den jag trodde skulle bli ett problem och eventuellt en mental och verbal brottningsmatch gick som smort.

Jag svor över Naturkompaniet som ännu inte fått in min ryggsäck, lovade mig själv och alla som lyssnade att köpa den på Fjällskog istället. En timme senare ringde Naturkompaniet och sa att jag kunde komma och hämta min väska.

Till middag hade jag bestämt mig för en köpesallad, lunchlådan imorgon orkade jag inte ens tänka på. Plötsligt fann jag mig själv i köket, lagandes ett storkok köttfärssås och spagetti.

Kvällen skulle ägnas åt plugg och planering; jag har suttit i sängen och tittat på film till alldeles nyss.

Filmen jag hyrde var en nödlösning, en B-plan, en det-kostar-ju-bara-tio-kronor-så-det-spelar-ju-ingen-roll-om-jag-ser-den-eller-inte-grej. En färgglad framsida, glossigt, en amerikansk komedi med snygga människor. Trodde jag. Den var brittisk och handlade om en radiostation på en båt år 1966, fulsöta killar i fina frisyrer och precis den allra bästa musiken man kan tänka sig i princip. (I princip. Zeppelin fanns ju inte). Hur kunde jag missa det? (Och ändå hyra den?) Perfekt igelfilm en något trött måndagkväll.

Imorgon ska en tvåa jag har i svenska få läsa  några av Sandro Key-Åbergs prator högt inför varandra. Jag har fått låna en massa av en räv-lärare, men jag vågar inte presentera dem för mina elever i det skicket de är i nu. Sönderkopierade myrskriftsmaskinskrivna ark från 70-talet. Eleverna skulle få dåndimpen och förmodligen arbetsvägra, vana som de är vid läsvänlighet, datorutskrift och radavstånd 1,5 typ. Så det är bara till att skriva av. Lektionen börjar klockan nio imorgon, tills dess borde jag väl vara klar i alla fall.

Här är den fjärde pratan, håll till godo:

Fjärde pratan

A   vad sa du?

B   vill du ha socker sa jag

A   om jag vill vad då?

B   socker sa jag

A   om jag vill ha socker?

B   ja hör du inte vad jag säger?

A   det är klart att jag hör vad du säger

B   vill du ha socker då?

A   skrik inte så förbannat

B   du kan väl svara när jag frågar

A   om vad då?

B   jag sa vill du ha socker

A   det var ett jävla tjatande

B   det har väl inte med saken att göra?

A   vad är det som inte har med vad att göra?

B   sockret med tjatandet

A   det har jag väl för fan inte påstått

B   du är hopplös

A   åja har jag påstått eller inte?

B   herregud skall du börja nu igen?

A   har jag påstått eller inte?

B   det är klart att har du inte påstått

     så har du inte påstått

A   där ser du

B   vad är det jag skall se nu då?

A   att jag hade rätt

B   har jag sagt nåt annat då?

A   nämen du sitter och hymlar

B   snälla jag tar tillbaks alltihop

A   har jag inte rätt alltså?

B   det är ju alldeles hopplöst

     du vränger ut och in på allt jag säger

A   skitsnack är skitsnack om du så

      vränger det åt helvete

B   jaja låt oss säga att det var dumheter då

A   låt oss säga

      det är skitsnack säger jag

B   jaha då är det väl skitsnack då

A   måste du se så nersnöad ut för det?

B   håll inte på såhär hela tiden

A   tänk om du skulle ta och lugna ner dig!

B   förlåt men jag blir så ledsen

      då du gnatar på mig så

A   var som en vanlig människa då

      och tala svenska så man förstår dig

B   javisst kära du vill du ha socker nu

A   hörrudu har jag inte hört det där tidigare?

B   men jag vill ju bara vara vänlig

A   vill jag ha socker så tar jag mig socker

      begriper du det?

B   förlåt mig

A   det är väl fan inget att förlåta

B   nu hade du omkull kaffet

A   jasså

B   det bränns förstår du

A   du får väl för fan se dig för

Om allt går som det ska, och det ska det banne mig, så flyttar Sofia in till mitt arbetsrum och in i mitt arbetslag det närmsta året. Hur bra är inte det på en skala? Sjukt bra, är svaret på den frågan. Jag vågar nästan inte tänka på hur bra det är. (Fast kanske slutar allt i misär; vi tröttnar på varandra och börjar hata. De andra får medla mellan oss medan vi kastar sudd och pennor på varandra. Man kan aldrig så noga veta.)

Snippe köpte en Kiss-tröja (jag pratade om det på tåget, en av de äldre lärarna tyckte att det lät lite skumt innan jag förklarade närmare vad detta innebär) på nyöppnade Cubus åt mig på sin lunch. Han fick stå 40 minuter i kö för min skull. Sjukt snällt. Men så ligger det väl kanske lite i hans intresse att jag har på mig sådant också.

Nu sitter jag i soffan, nyduschad och glasögad och ska testa nagellack; så mycket viktiga saker har jag att göra. Jag ska måla ett papper och se vilka lack som får stanna och vilka som ska få lämna detta jordelivet och uppgå i något större. Och apropå detta jordeliv och vad som sedan komma skall så ska jag bland lite annat ha livsåskådningslektioner med två grupper imorgon, och jag ser väldigt mycket fram emot båda; en estet-hotell och restaurangblandning och en industriklass. Reko kids, som det heter.

Sen väntar sängen. Igår la jag mig tidigt; ögonen kliade och jag gäspade. Somnade rätt kvickt men vaknade också rätt kvickt bara någon timme senare. Och där låg jag och stirrade. Hjärnan gick på högvarv trots att jag inte är stressad eller orolig för någonting just nu vad jag vet. Jag kom på tusen små bra saker jag skulle göra under morgondagen, jag kom på lektionsupplägg, jag kom på mejl jag skulle skicka, jag kom på texter jag skulle leta och praktiska saker jag skulle ordna. Jobb, jobb, jobb. Jag höll på att bli galen. Jag koncentrerade mig på att slappna av i varenda muskel jag kunde komma på, jag räknade mina andetag, jag iglade på Snippe, jag snurrade tusen varv, jag kröp runt på golvet halvblind, grävde fram spikmattan från platsen den ligger på under sängen och la mig på den. Men icke. Någon gång måste jag i och för sig ha somnat, för jag vaknade ju när klockan ringde. Nu är jag lite nervös inför stundande natt. Jag ska ta med mig skolkatalogen och plugga in rätt namn till rätt ansikte på de nya klasserna jag har. Kanske är det uttröttande nog.

Jag hittade nyss ett kvarglömt papper i kopieringsrummet. ”Plan för pandemi” stod det som överskrift, och sen följde en lista för vilka riskgrupper som kan finnas i skolan.

Jag vet att nedanstående möjligtvis (om man är lagd åt det misstänksamma hållet) kunna klassas som smör. Och jag vet att min reaktion kanske kan få någon tycka att jag är lättköpt. Men jag blev så glad av att mötas av denna kommentar på facebook av en elev som pluggar upp svenska och religion för mig den här terminen:

Dina lektioner fick mig att hitta motivationen. TACK, och ha en bra fredag!

Det gav en sån där varm magkänsla liksom. Och nu blev jag motiverad att planera sjukt bra lektioner. Ojoj.

Bra dag. Fint liv. Träffade två nya klasser idag (en nygammal, där har jag vickat i svenska förra läsåret) som var så himla trevliga, sådär att man går därifrån leende. Åh.

(Trevliga betyder inte alltid välartade, tysta och snälla för övrigt. I min värld (den del av världen som består av skola i alla fall) betyder det snarare glada, inbjudande och lagom skämtsamt dryga. Sånt gillar jag tydligen.)

Och Sofias tjänst verkar funka. Och solen lyste idag. Och jag tränade och det gick bra och jag var stark.

Blommor i en vas, vitt och grönt och sol. Gärna samtidigt.

Rödbetor med flingsalt och smör, krispig sallad, zucchini stekt i curry, salt och peppar och rostbiff.

Idag började det låta som det ska göra i skolan. Prat, skratt, fnitter och flams i korridorerna. Jag hade ett upprop och två lektioner och nu är jag helt slut som människa. SLUT! Jag har gått runt i timmar och väntat på att det ska vara okej att gå och lägga sig. Nu är det okej att lägga sig.

Jag hade nästan glömt hur det är att ha lektioner. Helt plötsligt var det den där grejen med att få skeppet att hålla kurs liksom, se till att budskapet går fram, att alla gör det de ska och att det hela har nån form av mening. Jag kom på mig själv med att skriva på tavlan och samtidigt tänka "men vad fan ska det här bli? Vad är tanken, hur ska jag knyta ihop det?" men det gick. Återkoppling var ordet jag skrev, återkoppling i realiteten det blev. Tur för mig.

Och all energi tog slut. Så. Sovning.