I skolans värld är det ju populärt med teman av olika slag. Integrationstema, antimobbningstema, FN-tema, hälsotema...

Igår var det personalfest. Mitt undermedvetna beslöt sig tydligen för att köra vålds- och dödstema:

Vapen

Ben

Cowboy-Clint

Jag upptäckte den röda tråden först framför spegeln i skolan.

Utöver mina smyckesval var det en fredlig tillställning. Anledning till festligheten var en lärare som går i pension, en överraskningsfest hade ordnats till hans ära (det visade sig dock att några råkat prata bredvid munnen så vidare värst överraskad blev han inte) och temat för festen var alltså inte våld eller död utan "Dansa ut Sture". Och jag dansade.

Herregud.

Jag kan inte dansa, mina erfarenheter av styrdans är med farfar i köket när jag var miniliten och på skolidrotten, då största delen av min energi och uppmärksamhet gick åt till att oroa mig för att börja svettas om händerna.

Igår dansade jag alltså som aldrig förr. Med kavaljerer vid namn Svante, Sture, Torsten, Melker, Urban och dylikt. (Jag var näst yngst på stället, yngst var Sofia, fyra hela dagar skiljer oss åt. Efter oss kom ett ganska stort åldersglapp...) Dansade och kiknade av skratt gjorde jag i alla fall. Och snurrade. Och snurrades. Trampade inte någon på tån åtminstone, nåt kanske fastnade där i idrottshallen under tidigt nittiotal, förutom skräcken för handsvett.

En bra kväll, vann säkert ytterligare några månaders livslängd på den.

Hoppas jag.

Gladare idag tydligen.

Jag har bara en lektion på torsdagar, mellan nio och tio på morgonen, resten av tiden idag har jag ägnat åt planering, och jävlar vad effektiv jag har varit. Mycket stolt och nöjd med mig själv. Mycket kaffe har jag druckit också. Mycket fart idag.

Sen har jag tränat, höll ut på diverse konditionsmaskiner en hel timme utan att dö av leda, även det imponerade.

Slapp laga mat, slabbade ihop en pastasås av grönsaksrester och tonfisk. Helt okej. Mer än helt okej var att jag slapp planera, handla och laga mat. Åh. Att så lite kan bidra till så mycket lycka.

Lyxade till livet lite extra med en ansiktsmask efter duschen. Somnade smack bom medan jag väntade på att den skulle verka. Vaknade, tvättade av den och planerade lite till av bara farten jag arbetat upp sen tidigare idag. Ännu en kurs! Sådär ba!

Nu ska jag bara försöka lyckas med att somna i tid så ska vi se att igeln kanske har gipor som pekar uppåt även imorgon. Ingen mera less igel är alltså ambitionen för dagen.

 Det är inte bara i fråga om länkande som jag härmar Frida, nu även inläggsmässigt. Jag härmar Frida som härmar Anders:

Jaha. Tack för idag då.

Jobba, träna, laga mat, städa, vika tvätt.

Gråvädershumör passar väl i januari.

Jag har ätit ordentligt, sovit åtminstone okej, tagit mina vitaminer och har dubbla strumpor på fötterna. Ändå kände jag nu helt plötsligt en stark önskan att krypa in i duschen, sätta mig på golvet under varmt vatten och gråta.

Dum som jag är (som man sår får man skörda egentligen) så satt jag på 6:19-tåget imorse (det vill säga, det du inte planerar på söndagen får du lida av på måndagen). Hann göra det jag tänkt innan skolan började för alla normala barn förstås, och då var det väl kanske värt det.

Sen vanlig dag, rätt intensiv sådan. Hade bland annat en 80-minuters religionslektion som svischade förbi som om den vore en ynka 40-minutare. Roliga esteter. Lektionerna slut kvart över 14, utvecklingssamtal med två elever på det.

Snabb stresspromenad till Hemköp genom gråslaskmisärsnön då jag även upptäckte att mina skinnstövlar på intet sätt är vattentäta.

Planering framför datorn, snabb kaffepaus med Sofia (enda läraren jag pratat med under dagen utöver mina rumskamrater, jag har på nåt sätt levt i lärarvacuum under dagen) och så en timmes programlagsmöte.

En kaffe till på det och vid 18:30 var det dags för tvåornas målsmannaträff. Ingen förälder kom från klassen jag är klassföreståndare för. Ingen. Jag satt på en kateder (äh, ni vet väl att såna är avskaffade för länge sedan, ett vanligt bord vänt ut mot de övriga borden var det) och dinglade med benen en stund, sen gick jag in till mig och sorterade papper en stund. (Slängde säkert två kilo dokument, kände mig som en riktigt miljöskurk.) Hem kunde jag inte åka, för en förälder till en elev i en annan klass hade anmält att hon ville prata med mig.

Tio över sju var det så dags att sticka ut näsan i korridoren igen. Hon kom, sa hej och förklarade att hon egentligen inte hade nåt hon vill veta eller prata om, hon var mest nyfiken på hur jag såg ut. AMENVAFAN! Eller, alltså jag förstår precis. Om jag nånsin har ett barn kommer jag att vara jättenyfiken på hur Rödbetans (det är arbetsnamnet på barnet) lärare ser ut och skulle lätt göra samma sak som den här mamman. Jag kan bara hoppas på att det inte innebär att den läraren tvingas komma hem klockan 21 istället för, ja hade jag haft tur så kanske 19, på grund av att jag vill veta hur pedagogen  i fråga ser ut.

Slabbade i mig hemköpsalladen på tåget, cyklade direkt hem, tog en dusch, gick och lade mig. Nej just ja, surade lite för att jag tvingades sätta igång en tvättmaskin förstås. Sen säng. Nu dags att släcka. Tack och adjö.

En helt vanlig lördagkväll på Pipes of Scotland med mina finaste flickor och en massa annat fint folk därtill. Inget särskilt, bara allmänt trevligt. Lite nulägesbeskrivning, lite gamla minnen, lite skvaller, lite skitsnack, lite av allt. Helt vanlig, inget extraordinärt, men ändå ovanlig. Man hinner ju inte ses på det sättet längre, särskilt inte när Hanna bor i jävla Stockholm. Allt blir så mycket mer uppstyrt och planerat. Nu bara dracks det öl och pratades och sen hejdå, kram, vi hörs och ses! Det gjorde mig glad. Det gamla vanliga ovanliga.

Sen söndagssovmorgon, å, så välbehövligt. Att få vakna av sig själv. Åt skräpmat med min finaste person och sen mötte jag Jani för att klämma i mig lite mer onyttigheter som jag sköljde ner med några liter kaffe. Fika, precis som det ska vara. Prat om allvarliga saker och mycket skratt, allt blandat. Och så blev jag inspirerad! Fick bra tips om hur jag kan lägga upp lektioner där eleverna ska skriva och så fick jag lust att läsa en massa, massa böcker (däribland Bibeln, bara en sån sak).

Vinkade av Jani utanför New Yorker och hittade en massa fynd på rean. Handlade frukt och godis på vägen hem och nu ligger jag i soffan, påsen med godis till höger, kopp med te till vänster. Den bästa kominationen. Snippe och Niklas är datanördar i modell XL i sovrummet och Assar ligger och glor på dem från andra sidan av soffan.

Att jag har lite planering och rättande att klara av till imorgon förtränger jag än så länge.

Åh. Så tuff. Och snygg. Jag vill bli som han. När jag blir cowboy. Eller gammal gubbe.

Jag hinner inte vara sjuk, inte blogga heller. Här ska jobbas, göras prov , förberedas och läsas bok till bokcirkeln imorgon! Åh bokcirkel! Roligt! Om jag hinner läsa ut boken vill säga. Annars blir det en nervös och lite skamsen pippi i rävsällskapet imorgon.

Jag till vänster, valfri räv till höger.