Och solig var den också, så jag hade kunnat rippa rakt av istället för att fegsejfa och plagiera.

Tre nöjda latingar

Men summertime var det knappast tal om. Ej heller i videon.

Snart ska jag sätta mig på cykeln och bege mig till ILU. Eller det heter ju inte ILU längre, men ingen verkar ju minnas det nya namnet, däribland även jag, därför: ILU. Institutionen för lärarutbildning. Det funkar, det minns folk.

Jag har inte behövt sätta min fot där på över ett år nu, och det har varit ett bra år. På alla möjliga plan. På ILU har jag tvingats lyssna på några av mina allra mest meningslösa föreläsningar och haft flest oseriösa litteraturseminarier i mitt studentliv någonsin. (Åh, jag minns mina lyckliga litteraturvetenskapsår. Och svenska språket! Åh.)

Nu ska det i alla fall bli andra ILU-bullar. Nu ska jag dit i rollen som handledare, och jag ser faktiskt fram emot det här. Jag hoppas att alla andra kommer att vara engagerade de också och att jag kommer att känna att jag får det stöd och den information jag behöver i min nya roll. Pepp, pepp!

Lite bakis, lite sliten. Varmvattnet tog slut när jag duschade. Iskallt och där stod jag med schampo i hela håret. Solen har inte visat sig på miljarder år, äckligt ljus väller in från utomhus. Verve på tv, tio låtar i sträck, jag kan inte låta bli att lyssna såklart och sjunker ner i nån typ av tonårsdepression. Sweet sixteen igen liksom. Söta sexton, sjutton som släcker lamporna, tänder ljus, ligger på stora mattan i sitt rum och stirrar upp i taket och gråter. Fyfan.

Men snart ska jag träffa söta fina Maja. Då tror jag att det vänder.

För ett år sedan upplevde jag min dag såhär. Till och med hamburgarna stämmer, förutom att de vi åt idag var bättre än de från 2008. Jag minns dem än idag, bara det måste ju vara ett tecken på dålighet.

Jag kan visserligen inte avgöra vad som är trötthet och vad som är låghet. Och när det gäller dessa två egenskaper; vad som är hönan och vad som är ägget. Sammalika kanske. Jag påverkas av ledsna människor omkring mig, av att jag fick veta att det förekommer mobbning i en av klasserna jag undervisar i och att solen fan inte har orkat visa sig på mer än två veckor nu. Jag vill bara sova. Gå i ide tills våren har behagat komma. Inspirationen att skriva, tänka, fixa är densamma som jag. Låg.

Också trött. Fast den här jäveln dras ju inte med snö.

För er som nästan undrat ihjäl er kan jag meddela att planen gick i lås. Jag bestämde mig för att vara på topp och i princip osårbar idag jämfört med lite på glid under en is igår, och har så varit. Nåja, åtminstone på gott humör. Har jag varit alltså. Nu är jag mest slö och tänker släcka. Men hursom - dagen har varit bra. Många skratt.

Och Assar blir stirrig och börjar spana ut genom fönstret när man spelar upp kattfilmen nedan. Det tycker jag var ganska roligt. Sån är jag.

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl

All work and no play makes igeln a dull girl 

6:19-tåget imorse. Kände att jag behövde en stund för mig själv, att bläddra igenom papper, tänka igenom uppgifter. Vara ensam i arbetsrummet. Ingen lunch; bara flingor och mjölk som var så trist att jag slängde hälften. Möte 15:45. Stressa till tåget, slask, hål i skorna. 17:26-tåget hem, halvfart eftersom det var signalfel och sedan för att det sprang runt någon misstänkt nära spåren. Hemma halv sju. Handla mat, laga mat äta mat. Duscha. Nu säng. Kort paus, sen ska jag gå igenom lite elevarbeten som jag inte har samvete att låta ligga olästa en dag till.

Idag frågade kandidaten om han kunde hjälpa mig med någonting. Han tyckte jag såg ledsen och trött ut. Amenvafan. Imorgon är det stomatolleendet på. Här skas inte fås nån hjälp. Här skas varas superhjältestark och uthållig. Glad och på topp.

 Men jag var nog trött när han frågade. Inte trött och ledsen, och inte trött i behov av hjälp heller, men rakt av trött. Trött på att jag inte kan hjälpa alla. Att det alltid är någon som jag inte hinner med, någon som inte förstått, någon som jag inte hinner sitta ned och prata med tillräckligt länge. Trött på att vara mänsklig liksom. (En lärares lott. Man kan inte hjälpa alla alltid.) Trött på alla tidstjuvar också. Elever som inte vill göra något vettigt men härjar och låter så mycket att man är tvungen att ägna mycket mer tid åt dem än vad de förtjänar, ibland på bekostnad av de som vill göra nåt vettigt men är väluppfostrade nog att hålla käften. Då blir jag less. Han frågade mig just efter ett sådant tillfälle.  Jag tror nu, efter att ha suttit och stirrat ut i tomma luften en stund att det som gjort mig tröttast nog är att jag inte får göra det jag tycker är allra, allra roligast på jobbet tillräckligt mycket just nu. Att ha lektioner. Jag har nämligen världens roligaste jobb. Världens bästa. Om jag kan hjälpa en annan människa att utbilda sig till samma yrke som jag har så gör jag det mer än gärna; det är dessutom lärorikt för mig, jag får tänka igenom hur jag gör, hur jag fungerar i min yrkesroll. Men jävlar vad jag längtar efter mina fina elever. Det är de som är play.

Och snart ska jag sova, då vet jag att stomatolleendet är äkta imorgon dessutom.

Dessa ingredienser behöver du:

Soffa

Dator

Deckare

Trädgårdsböcker

Te

Lösgodis

Jitterbugg-bakelse

Kanelbulle

Lägg dig tillrätta i soffan.

Se till att du har ett väl fungerande bokstöd. Det får gärna surra trivsamt.

Ladda upp surrmotorn med hjälp av gos om det skulle behövas.

Lycka till!