Jag hade glömt att jag följde Zorro på tv (både denna och en lite nyare version) när jag var liten. Nyss blev jag påmind. Matinéteater! Rätt kul när man hade hajat läget.

Ungefär såhär:

Igår arbetade jag inte bara med att bedöma uppsatser, noveller, novellanalyser, diktanalyser, debattartiklar och religionsläxor, jag arbetade även på mitt kommande anseende som kulturtant.

Jag satt som åhörare på Bokens dag i Uppsala Konsert och Kongress. Jag och de flesta av svensklärarna på mitt jobb. Ja, jag och de flesta svensklärarna i nejden gissar jag, jag såg ett otal lärare jag kände igen, allt ifrån lågstadietiden upp till universitetsstudierna i litteraturvetenskap. Det kändes så fint! Nu hör jag till dem! Jag är en sån! En av dem! Jag spanade förgäves efter storfavoriten, men han var säkert någonstans i krokarna. Kan inte tänka mig annat.

Av alla 750 personer i publiken så var omkring 500 grå- eller vithåriga. Ytterligare 100 var tunnhåriga. Och sen var det jag och kanske tre till under trettio gissar jag. Det är väl så det ska vara ett tag framöver i mitt liv som det verkar. Jag och rävar. Silverrävar.

Tre böcker blir jag tvungen att köpa efter detta spektakel, jag lade undan dem idag, för jag vet inte om jag har råd med nöjeskonsumtion innan lön. Det blir Den bästa av världar, Jakten mot nollpunkten och Ett annat liv. Nästan 800 kronor.

Nej mer blir det. För två av böckerna blir dessutom ypperliga julklappar åt mor och far. Jag satt och gratulerade mig själv till så fina idéer där på min åhörarplats. Surt nog så tipsade mamma mig alldeles nyss på telefon om att hon ville ha Ett annat liv. Fan, jag ville ju vara en duktig dotter och överraska med genomtänkta presenter, nu kommer hon ju inte fatta hur bra jag är.

Jaja. Internetbanken nästa. Det kulturella kapitalet växer ju i alla fall.

Idag har jag gjort Hufvudstaden osäker tillsammans med två goda kamrater.

Eller nej, det var inte sant. Vi har bidragit till samhällets trygghet med vårt exemplariska uppförande; vi var ytterst skötsamma, tittade på exotiska fjärilar och karpar, åt pizza och drack en massa kaffe. Trevigt har det varit. Och lördagen är inte ens över.

Karpar är sociala fiskar stod det på en skylt, och det verkar stämma. De kom simmande i flock mot en när man tittade på dem. Och de var klappbara! Jag skulle kunna tänka mig att ha en kexchokladspappersfärgad tamkarp. Jag tror att de skulle gilla att bli klappade under hakan. Det såg så ut.

Fin, fin, fin helg har det varit. Och är. Träffade fina vänner och åt god mat igår, med rödvinsblå tänder som påföljd, tagit en fin höstpromenad idag och sett så mycket vackra mönster i löv och bär. En mycket gullig ekorre också. Men det har jag inte tid att blogga om nu. Det får bli imorgon. Nu ska jag fortsätta kvällen på samma sätt som eftermiddagen tillbringats; med livskvalitet på högsta nivå:

Bland annat. Jag såg lite folk, buskage och asfaltsväg också. Och bilar. Och en massa tåg som åkte förbi mig. Men detta är vad som gjorde störst intryck just idag:

Fantastisk. Lysande. Sagolik. Oerhörd.

Det finns så många adjektiv, men ändå saknar jag ord. Det allra mest fantastiskaste startar omkring 1:00. Fabulöst skådespeleri. Fabulöst, säger jag er!

Den ligger laddad i dvd-spelaren redo att spelas upp på min begäran.

Det ligger en grå kanelbulle (något förvuxen sådan) bredvid mig och snarkar. Snarkar!

Det verkar asmysigt, jag ska testa det själv tror jag. Har läst klart för tillfället. (Google.se-länkningarna leder över korrekta källhänvisningar med 4 - 2.)

stavas diskmaskin.

Och hiss ner till tvättstugan.