En låt jag tyckte mig känna igen på cykelpasset (uppitchad till nästintill oigenkännlighet) fick mig att youtuba. Och jag hörde rätt trots att rösten lät som en kvinnlig smurfs och det rann svett in i mina öron. eskobar, ett band jag inte lyssnat på på en massa år och en massa dar. Sådär så att det gav en intensiv tidsreseeffekt bara för att det inte finns några nya minnen till låtarna.

Det var en specialtid. En tid jag nästan glömt bort; vissa år är så väldigt tydliga, andra har bara gömts undan i nån hemlig del av minnet.

Jag hade ganska nyligen flyttat hemifrån, bodde i Studentstaden, i en triplett där jag nästan aldrig träffade mina grannar. En granne var en tjej som var olycklig singel och ute och sprang varenda dag. Joggingskorna på vädring däremellan. Fullkornspasta på hyllan. Det hade jag aldrig sett tidigare. Hon var sjukt före sin tid. (kanske sjukt är ett nyckelord just i detta fall) När hon flyttade ut flyttade en kille in som gav mig en cykeltuta i present för att han skämdes över att han fnissat åt att jag cyklat omkull. Utöver det pratade vi inte så mycket vad jag minns. Men jag minns att han hade en USA-flagga över sängen. Det tredje rummet beboddes av en Lindeman som knappt sa flaska (nu blev jag fundersam. Heter det så? Finns ett sådant uttryck eller har jag drömt det? Har jag kommit ihåg fel?) och bara stod tyst, glodde och hummade. Det ledde till att jag pratade oavbrutet av ren stress när vi väl träffades i det minimala köket, om precis vad som helst, vad som fanns i huvudet just då, vare sig det handlade om folk jag hatade, gräl med mina föräldrar, mitt kärleksliv eller vilken kursbok jag läste för tillfället. Jag är övertygad om att han tyckte att jag var galen. Kanske lite underhållande också.

Jag läste religionsvetenskap och jobbade i receptionen och log falskt på Sats (men jag hade väldigt roligt med personalen på helgerna, herregud). Oftast var jag olyckligt kär, ibland var jag lyckligt singel. Ibland växlade jag mellan de två sinnesstämningarna flera gånger per dag. Och då låg jag på sängen och lyssnade ofta på eskobar.

 

Frida

27 mars 2009 08:47

2001 minns jag också väldigt tydligt. 2002 med. Och just Eskobar är för mig förevigt förknippat med min tid på Byggnadsavdelningen när jag satt och lade in inscannade ritningar i ett lokaladministrationssystem(!) på våning 5 i skandalhuset dagarna i ända och min "boss", tillika rumskamrat, hade Eskobardille och spelade skivan på repeat. En lätt vemodig och numera nostalgibefläckad tid. Tänk vad musik kan framkalla i ens minne!

 

Martin

27 mars 2009 13:48

Jag tror att 2001 kan vara det sämsta året ever.

http://radarminnet.blogg.se

 

Nina

29 mars 2009 00:59

Ett rätt skumt år i vilket fall...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...

Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...

      Då var det över alltså. Nu har mina hjärtan tagit studenten. Mina hp-hjärtan och mina el-hjärtan. Och alla andra fina.   Och det är ungefär så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Jag är sur och tvär och trött. Och har gråtit fl...

Ovan ser du en lärare i betygsättartider. Idag rapporterade jag in dem. Betygshelvetena. Ungefär lika många MVG som IG, men flest G. Förkylningen har kommit som ett brev på posten fullt av mjältbrand. Hinner inte med nåt, inte blogga, inte so...

Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden.   Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...