Direktlänk till inlägg 29 maj 2008
Jag tyckte att det här introt var så sorgligt när jag var liten. Min stora skräck var alltid att bli lämnad kvar, bli bortglömd och ensam (och i ärlighetens namn så är det väl det än idag). När jag tittade på det nu så tycker jag nog att stornäsan inte ser så ledsen ut, och det känns faktiskt lite trösterikt. Fint. Och Astrid! Och Spelar min lind, sjunger min näktergal? Fint! Och trösterikt.
Sitter pa ett internetcafé i Porto, en mycket lustig stad i Portugal, som for ovrigt ar favvolandet hittills. Vi sokte upp solen efter att nastan ha regnat och blast bort i Frankrike, ett land fyllt av engelsksprakighetsvagrare, ondsinta vakter som s...
Jag har ju mer eller mindre (typ ofrivilligt) tagit semester från bloggandet den senaste tiden - för mycket jobb och påföljande trötthet och matthet har gjort att jag inte orkat vara kreativ, inte velat formulera ord till en text. Det har varit för m...
Jag är upptagen. Rättar uppsatser, jagar elever. Räddar de betyg som räddas kan och sitter i möten resten av tiden. Liv, det är nåt jag tänkte återta efter den 11:e. Nej 7:e. Då ska ettornas och tvåornas betyg vara satta. Treorna nu på måndag. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 |
17 | 18 |
|||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
|||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 | ||||
|